BIO BEROENDE
Har sett två filmer på bio denhär helgen:
8 päivää ensi-iltaan och Nanny Diaries
Båda var riktigt bra!
Fast jag blev besviken på att de inte hade nån svensk text på den finska filmen! Det tycker jag är väldigt konstigt! Det brukar de ha. Och alla andra filmer har ju både svensk och finsk text, så... varför?
Men även om hälften av skämten flög lite förbi mitt huvud, så var det en riktigt bra film. Men vad annat kan man förvänta sig eftersom Mikko Leppilampi spelar huvudrollen? ;) Måste vara snyggaste killen i Finland.
En annan sak. Jag börjar gråta åt allt nuförtiden! (Öhm, som om jag inte alltid skulle ha gjort det?!)
Och det behöver inte ens vara något som är sorgligt. Det kan vara nåt som är gulligt också.
Och det känns ju bra när man är på bio, och sluttexterna börjar rulla, lamporna tänds och man är helt blank och vattning i ögonen. Heheh.
Lite psykologiskt tänkande här ännu...
När man gråter åt nånting t.ex. i en film, tror ni då att man gråter åt nånting som berör sig själv och sitt eget liv egentligen?
Tja.. somsagt jag grät när jag såg på firiends idag så, du e inte ensam...
Och..hmm..kanske man inte direkt gråter åt nåt i sitt liv... men nåt som berör ens liv iaf.. Jag gråter mest åt gulliga par just nu :)
Hehe du fattar säkert att jag drömde Romeo&Julia -drömmar hela natten efter 8 päivää ensi-iltaan! :)
